Ett ljus i mörkret....

Jag har försökt att förklara för många människor vad exakt det är jag ska
göra på min nya utbildning och vad den går ut på, men det har inte varit lätt för att jag har knappt vetat det själv.
Men nu efter två veckors inledning med målsättning tillsammans med Ola och besök av olika intressanta personer så börjar jag få en klarare blid i mitt huvud.
Nu Skulle jag bara kunna förmedla den klara bilden till någon annan

Jag ringde min äldsta vän Natalie Arvendal, vi har pratat om min nya utbildning ett antal gånger tidigare där hon har sagt ,
– Jaha så nu ska du göra dataspel då?
Och jag har svarat att det kan vara alla sorters spel, inte bara dataspel utan även brädspel som Fia med knuff som jag ska göra, helt enkelt allt som är relaterat till spel.
Sen tog diskussionen slut och jag hade inte så mycket mer att säga om det.

Men nu idag när jag pratade med henne kunde jag mer ingående berätta för henne hur utbildningenvar upplag och vad vi skulle få lära oss.
Att projektledning skulle vara en viktig del i det vi lärde oss fick en chans att komma fram.
Vikten av att att kunna samordna olika människor med olika kompetenser och att kunna leda och att slutföra ett uppdrag känns otrolig viktig.
Sen berättade jag om den coola klassen, att alla var på olika nivåer men att det bara gjorde att samarbeten blev mer intressant.
Jag berättade sen vidare för henne vad mitt mål var just nu och vad jag helst ville jobba med när jag var klar.
Det kändes ganska skönt att kunna vara mer specifik när jag pratade med henne, det kändes också som att hon förstod det jag försökte förmedla.
Hon hade i alla fall inga frågor som jag genom tjat försökte fåur henne.
Jag var antagligen väldigt tydlig.
Jag frågade henne om det här var en utbildning som hon kunde tänka sig att gå om det inte var så att hon redan höll på att utbilda sig till grundskolelärare o bodde utanför Norrköping.
Hennes svar blev -Nej, jag blir så jälvla förbannad på datorer som inte fungerar som dom ska, jag har ingen tålamod med att sitta o pilla med spel, det finns inget intresse för det.
Jag kunde inget annat än att skratta åt hennes första reaktion på frågan som verkligen kom från hjärtat.
Hon sa dock att hon kunde tänka sig idén med projektledning, att leda är väl antagligen någonting hon kommer att göra mycket som förskollärare.
Hela biten med pedagogik och upplevelsebaserat lärande lät intressant för henne.
Vi snackade vidare om lite andra saker och la sedan på, men jag var riktigt nöjd med att jag lyckats förklara för henne en del av det jag syssla med om vardagarna.
Jag tror att det blev lättare för mig själv att förstå också nu när jag hittat dom rätta formuleringarna kring ämnet.
Synd bara att jag inte lyckades övertala henne att lämna man, barn och hus för en trevlig framtid i Göteborg med mig inom spelbranschen, det hade varit jätte skoj

Sen vill jag citera min klasskompis Mattias blogg:

”Att först och främst hitta en lämplig person till detta var svårare än jag trodde. Jag känner inte så många som är sysslolösa och som dessutom är intresserade av spel till en sådan utsträckning att de skulle kunna tänka sig en karriär inom området.”

Samma här, många jag känner är så totalt ointresserade av spel, tror dom i alla fall, men jag ska bevisa för dom att dom visst tycker spel är kul.....dom vet bara inte om det än.